Sverigedemokraternas hushållsutskick som kom i brevlådan idag lämnar många obesvarade frågor. Vilka ytterligare asylsökande som ska nekas uppehållstillstånd är lite oklart – är det något särskilt skyddsbehov som är mindre ömmande än andra eller ska man bara lite godtyckligt göra det svårare för alla? Hur den ökande andelen äldre ska kunna få en värdig ålderdom om vi säger nej till all invandrad arbetskraft som skulle kunna upprätthålla välfärden framöver framgår inte riktigt heller. Om parollen ”svenska jobb till svenska medborgare” innebär att företagare utan svenskt medborgarskap inte ska få anställa svenska medborgare tål också att tänka på. Och hur man tänker när det främsta kravet under rubriken ”En värdig vård för alla” är att alla faktiskt inte ska få vård på samma villkor, i alla fall inte om man är ”illegal invandrare”, kommer jag nog aldrig att förstå. Men när man försöker framställa sig som ett djurvänligt parti blir det nästan humoristiskt. Främsta kravet är nämligen att förbjuda halalslakt. Någon kanske borde upplysa Sverigedemokraterna om att slakt utan bedövning inte är tillåtet i Sverige. Svensk halalslakt innehåll därför bara de moment som inte är plågsammare än vanlig slakt. Sen må Sverigedemokraterna ha problem med det ändå, men det gör dem knappast till ett djurvänligare parti.

När Sverige tidigare i år plötsligt röstade för valjakt blev jag rätt förvånad. I sak är det fullkomligt vansinnigt, och det är inte ens någonting man vinner röster på. Trodde jag. Men idag har jag faktiskt träffat en väljare som inte gillade valar och som därför ville rösta på ett parti som var för valjakt. Grattis, Centerpartiet! Nu får ni inte bara varghatarnas utan också valhatarnas röster. Hoppas dock livligt att de inte är alltför många.

Alliansens valmanifest är på 48 sidor, vårt rödgröna på blott 21. Men på dessa 21 sidor lyckas vi ändå få med det alliansen missar: framtidsinriktade investeringar i välfärd, kompetens, trygghet och grön omställning. En ansvarsfull klimatpolitik, en smart jobbpolitik och en politik för minskade klyftor. Förhoppningsvis är det inte det längsta utan det bästa valmanifestet som vinner valet.

Med eller utan inplantering lär Uppsala län få sitt första vargrevir inom något eller några år. Visst vore det fantastiskt om även vårt län stadigvarande kunde hysa varg, med alla de positiva effekter det innebär för våra uppländska ekosystem! Och då kanske man äntligen kan få ett litet mer respektfullt bemötande från den varghatande minoritet i nuvarande rovdjurslän som tycker att bara de som själva har vargar i sitt län har rätt att ha åsikter. Ungefär som om vi som har kungsängsliljor i vårt län skulle bestämma oss för att utrota dem och bli förvånade om andra tyckte att det var synd.

Pratade för övrigt lite med en borgerlig politiker igår som till vardags jobbar med genetik. Att höra hans recension av regeringens vargjakt och miljöministerns hemmasnickrade idéer om att det är en bra idé att skjuta vargar för att minska inaveln var rätt kul…

Varför överge ett vinnande koncept? Nu har man visserligen regerat i fyra år, men när alliansen presenterar sitt valmanifest underkänner man sin egen politik. ”Det ska löna sig att arbeta” var huvudnumret förra valet. Nu, fyra år och fyra jobbskatteavdrag senare, föreslås ännu ett jobbskatteavdrag för att det ska löna sig att arbeta. Är det verkligen den mest angelägna jobbåtgärden de kunde komma på? Och hur många skattesänkningar ska jag som höginkomsttagare behöva få innan alliansen känner sig trygg med att det inte skulle löna sig bättre för mig att låta bli att arbeta?

Två saker är slående i årets valrörelse jämfört med tidigare val. Det positiva är att människor är så positiva och gärna tar emot material om Miljöpartiet. Inte bara de som ser ut säkra kort utan också många äldre herrar som tidigare bara fnyst åt en, men som nu med ett leende tar emot broschyren. Det negativa är att jag nu möter förtvivlade människor som berättar om hur de illa drabbats av den borgerliga regeringens politik. Sjuka människor som ska utförsäkras och inte vet vad de ska ta sig till. Människor som redan drabbats hårt av ohälsan i sig och som nu också ska oroa sig för sin försörjning. Människor som fåtts att skämmas och anklaga sig själva, som dras med självmordstankar, som undrar om vi gröna tycker att de kan få ha en trygghet och ett människovärde även om de inte kan arbeta.

Jag undrar om aldrig de borgerliga valarbetarna möter de här människorna. Och om de gör det undrar jag verkligen vad de säger då.

Då och då har jag protesterat mot djurplågeri i andra länder, som säljakt i Kanada och björnfarmer i Kina. Skickat brev och uppvaktat ambassader och sånt. Idag fick jag i stället ett brev från den kanadensiska djurskyddsorganisationen Fur-Bearer Defenders (fur-bearers är naturligtvis de som bär pälsen från början, alltså djuren) som uppmanade oss att förbjuda pälsfarmning. Självklart har de rätt i det. Det känns bara så pinsamt att det ska behövas internationella påtryckningar för att ta itu med det djurplågeri som pågår i Sverige. Skulle inte vi ha ”världens bästa djurskydd”?

Fick av någon anledning marknadsföringstidningen Dagens Media hem i brevlådan idag. Kanske för att de hade ringt runt till alla riksdagsledamöter och frågat om vår inställning till reklam och inte var nöjda med våra svar. 22 procent av oss tyckte inte att reklam fyllde någon viktig funktion i samhället och 42 procent ville begränsa reklamen ytterligare. Bland oss gröna ännu fler.

Enligt artikeln visar rundringningen på en påfallande brist på kunskap hos många riksdagsledamöter. På vilket sätt framgår inte riktigt, men bläddrar man vidare i tidningen verkar okunskapen handla om att vi inte förstått att företagen årligen lägger 80 miljarder på marknadsföring och att det inte finns något mer tillväxtdrivande än reklam.

Men tänk om det är just därför vi är kritiska? Tänk om vi tycker att det är ett problem att reklamen driver på en miljömässigt ohållbar tillväxt som inte baseras på genuina behov utan på att reklamen får oss att känna oss missnöjda med det vi har? Och tänk om vi faktiskt tycker att de där 80 miljarderna skulle ha kunnat användas till något mer konstruktivt än att få oss att vilja ha saker vi annars inte hade velat ha?

Står man i valstuga får man snart lära sig när det är läge att ge upp en diskussion och konstatera väljaren nog inte kommer att rösta grönt ändå oavsett vad man säger. Men valarbete handlar trots allt inte bara om att värva röster utan också att ta den chans man annars sällan får att utmana en del ljusskygga åsikter som frodas lite här och där i samhället hos människor som alltför sällan blir ifrågasatta.

Ibland undrar man lite hur de hade tänkt, eller om de ens hade tänkt. Som farbrorn idag som tyckte att man borde låta asylsökande vänta längre på sina besked om uppehållstillstånd. Inte för att han var oroad över att dagens handläggningstider gick ut över rättssäkerheten eller så, utan för att göra det mindre attraktivt att komma hit. Och inte skulle man få arbeta under tiden heller. Ja helst skulle man ju inte komma hit alls. Det vore bättre om de såg till att få lite ordning och reda i sina hemländer i stället för att komma hit.

Insikten om att det inte alltid var någon ”ordning och reda” man flydde från kändes lite hoppfull, men farbrorn hade väldigt svårt för tanken att det inte räckte att skicka USA att ställa allt till rätta utan de som flyr från krig och förföljelse kanske behöver skydd här och nu. Det var som om han inte kunde ta in att för den som flyr så är alternativet ”stanna kvar och skapa lite ordning och reda” inte ett alternativ.

Jag inbillar mig att jag kan köpa att folk har olika värderingar och att vi därför kan komma till olika slutsatser i en diskussion, men jag tycker att det är oerhört frustrerande när folk helt bortser från förnuftsmässiga argument. Jag värvade knappast någon väljare där, men jag hoppas att han på vägen hem åtminstone tänkte lite på om det kanske var så illa att folk som flyr hit har en anledning till det.

Jag har stor respekt för Birgitta Ohlsson – faktiskt så stor att jag tycker att hon förtjänar ett bättre parti än Folkpartiet. Men när vi debatterade RUT-avdraget idag kunde jag ändå inte låta bli att förundras över hur hon som liberal är så mån om att styra människors konsumtion mot just hushållstjänster.

Som miljöpartist är jag förstås inte främmande för att styra människors konsumtion om konsumtionen påverkar andra än konsumenten, t ex genom miljöskadliga utsläpp. Men här handlar det inte om det, utan om att tala om för konsumenten vad konsumenten borde uppskatta. För Ohlsson är det ett problem att folk inte i tillräcklig utsträckning förstått att det är hushållstjänster de vill ha, utan i stället envisas med att prioritera annat i sin konsumtion. För att få folk att fatta att det egentligen är hushållstjänster de vill ha ska de som fattat galoppen belönas med kraftiga skatterabatter.

Jag tycker inte att hushållstjänster på något sätt är dåliga jobb. Tvärtom tror jag att miljön skulle vinna på att vi i större utsträckning konsumerade tjänster – inte bara hushållstjänster! – jämfört med varor. Däremot tycker jag inte att hushållstjänster är så himla fantastiska att staten ska gå in och pröjsa halva arbetskostnaden för den som köper just dessa tjänster. Hur Birgitta Ohlsson kan hävda att det inte är att styra människors konsumtion är en gåta.